En kärlek jag aldrig ifrågasätter. En trygghet som alltid finns där.
Egentligen var det en ganska underlig tillvaro när ni var här. Hela familjen plus pojkvännens mamma samlad i en liten lägenhet mitt i Tokyo. Intensivt, roligt, ibland påfrestande men framför allt FRUKTANSVÄRT MYSIGT. Alla personligheter och egenheter återigen samlade under samma tak. Min generösa och omtänksamma Mamma som lagade ett jättelass av ”mammas supergoda pannbiffar” (vilka vi fortfarande har kvar av i frysen) och som trots det stora hat hon hyser till shopping och folktäta platser överraskade oss med att faktiskt trivas i Shibuya (Tokyos största och mest galna shoppingområde). Min snälla och skämtsamma pappa som alltid lät andras viljor gå framför sin egen, lagade frukost till alla varje morgon och hade tålamodet att vänta utanför affärer när vi andra skulle shoppa (rekordväntetiden blev 1 ½ timme utanför Forever 21…). Min konstnärliga äldre syster som så ofta upprepar frågan ”hur mår du?” för att få ur mig hur jag egentligen mår och som har den så härliga (och ofta praktiska) egenskapen att kunna somna i princip var som helst och när som helst. Min näst yngsta och numera körtkortsägande syster med sin inspirerande goda moral kring miljö och djurhälsa och som alltid låter mig ta hur mycket jag vill av alla hennes organiska hudvårdsprodukter (hon har massor!). Min superfeministiska yngsta syster med sitt stora mod och kloka kommentarer som ”När jag går in i ett rum fullt av människor tänker jag inte på vad alla de tycker om mig, utan jag tänker på vad jag tycker om dem”. Min pojkväns glädjespridare till mamma med hennes varma personlighet, imponerande stora ordförråd och fantastiska överlevnadsstyrka (med tanke på att hon överlevde två veckor med ”cirkus Markendahl”).
För en vecka sedan åkte ni tillbaka till Sverige igen efter att ha varit här och hälsat på i två veckor. Nu känns det lite tomt måste jag erkänna. Det är tur att det börjar bli vår.
Tack för att ni kom.
lettersbyfrida 