Även män är förlorare i ett ojämställt samhälle

Processed with VSCOcam with g3 preset Processed with VSCOcam with t1 preset

På ostadiga ben står den kostymklädda mannen på stationen. Så fort han blundar erövrar sömnen hans sinne, men innan han hinner falla ihop på perrongen räddar reflexerna honom. I ett löst grepp i hans hand hänger kontorsväskan. Idag fick jobbet följa med honom hem. Precis som alla andra dagar. Arbetet är hans liv. Klockan är snart 23:00 och han väntar på tåget som ska ta honom hem.

Jämställdhet är ett hett ämne i Japan då den nuvarande regeringen formulerat kvinnors ökade deltagande på arbetsmarknaden som en viktig del i sin tillväxtstrategi. Men något som lyser med sin frånvaro i debatten är att även män är förlorare i ett ojämställt samhälle.

Ända sedan pojkar är små blir de kulturellt inlärda att satsa på att bli en ”sararíman” (från engelskans ”salaryman”) – en term som syftar på den lojala och hårt arbetande lönearbetande japanske mannen. De japanska arbetarna har bland de längsta arbetsdagarna i världen. Tio timmar per dag och sex dagar i veckan hör till det normala. Lönarbetaren förväntas vara mycket lojal mot arbetsgivaren vilket gör att övertidsarbete ofta förekommer. Enligt sociala regler bör arbetaren inte gå hem från jobbet före chefen, inte heller be om ledigt eller sjukanmäla sig.

I statistik över mäns ohälsa går det direkt att spåra effekterna av landets tuffa arbetsklimat. Av de som tar självmord utgör män två tredjedelar. Män utgör också en klar majoritet gällande arbetsrelaterade dödsfall, på japanska kallat ”karōshi” – ett begrepp som kan översättas till dödsfall på grund av överarbete. De vanligaste dödsorsakerna är hjärtattack och stroke.

I genomsnitt tar japanska fäder ut 2,6 procent av föräldraledigheten (bland dessa tar 81 procent ut mindre än en månad). Men de få män män som väljer en mer aktiv roll i barnuppfostran blir ofta bemötta av dålig förståelse både från chefer och kollegor då detta inte går ihop med vad som anses vara manligt. Att ta avstånd från lönarbetet är därför som att ta avstånd från att vara man för att istället ägna sig åt  ”kvinnogöra”.

Så liksom den japanska kvinnan begränsas i den traditionella rollen som fru och moder så begränsas den japanske mannen i den traditionella rollen som lönearbetare och hushållets främsta inkomsttagare. För att uppnå jämställdhet behövs en ökad förståelse för att både män och kvinnor är vinnare i ett mer jämställt samhälle.

Annonser

Skitsnack

Processed with VSCOcam with t1 presetEn bild på en toalett? Vad f*n?!

Jo men det råkar faktiskt vara så att denna mackapär är en av de grejer jag helst skulle vilja ta med mig hem från Japan. De japanska toaletterna är så himla finurliga alltså! Kolla bara på knappsatsen vid sidan. Finns alla möjliga spännande funktioner. Känns som att jag sitter i ett rymdskepp varje gång jag går på toa.

Med en enkel knapptryckning kan du ge den lilla rumpen en härlig vattensprutch. Det spelar alltså ingen roll vad du gör på toan , du kommer alltid känna dig superren efteråt! Och vattnet är sådär perfekt temperatur, ljummet liksom. Mmm. Du kan också ställa in vattentrycket. Galet. Och knappen med musiknoten är till för ”fegisbajsarna”. Tycker du på den så spelar toaletten upp ett sorts ”vattenfallsljud”. Du kan också ställa in volymen. Du kan alltså låta hur mycket du vill utan att någon annan hör vad du håller på med. Hur smart som helst. Spola vatten ur vattenkranen är alltså no more!

Okej, så detta blev ett inlägg om toaletter. Kanske inte mitt ljusaste bloggmoment. Kanske inte det mest genomtänka. Men ”tjejer snackar skit” sägs det ju…

 

I am demonstrating passive resistance!

Processed with VSCOcam with t1 presetIdag känner jag mig som hunden vi såg igår.

Rubriken är ett citat från bästa serien Orange is the new black. En helt fantastiskt serie! Den är ett skönt break från all annan mansdominerande hollywoodproduktion då den faktiskt innehåller fler kvinnliga karaktärer är män (inte så konstigt kanske då den utspelar sig i ett kvinnofängelse). Kvinnorna är inte begränsade till enformiga och typiska ”kvinnoroller” (den känslosamma/moderliga/snygga/hysteriska) utan har alla blivit tilldelade sina egna komplicerade historier. Serien utgör också en direkt kritik mot amerikanska fängelset, rättsväsendet och kapitalismens vinstmaximering. Efter att ha sett om säsong ett tillsammans med pojkvännen är vi nu på det näst sista avsnittet nu av säsong två.

Svettig som en gris

Processed with VSCOcam with g3 preset Processed with VSCOcam with t1 preset

Processed with VSCOcam with t1 preset Processed with VSCOcam with g3 preset

Processed with VSCOcam with t1 preset Processed with VSCOcam with g3 preset

Processed with VSCOcam with g3 preset Processed with VSCOcam with t1 preset

Processed with VSCOcam with g3 preset Processed with VSCOcam with t1 preset

Processed with VSCOcam with g3 preset Processed with VSCOcam with t1 preset

Processed with VSCOcam with g3 preset Processed with VSCOcam with t1 presetIdag var jag på äventyr på egen hand. Åkte till Imperial Palace. Åt lunch i en park. Svettades som en gris. Tog kort med några glada kinesiska kvinnor som ville ha med mig i deras gruppbild. Drack kaffe på Starbucks. Saknade min kompis Amanda.

Nu är det bara fem dagar kvar tills jag åker hem till Sverige igen. Hur knäppt som helst. Åtta månader i Tokyo har liksom flugit förbi. Under de närmaste dagarna ska jag bada onsen en sista gång, äta middag med min ex-kollega från ambassaden och köpa en drink på Hyatt hotel (där filmen Lost in translation spelades in). Vad ska jag INTE göra innan jag åker hem: SHOPPA.

Dubbelmoralen

Processed with VSCOcam with t1 preset

Sitter och funderar på hur en liten lort som jag själv kan göra världen så mycket skada?

Har provpackat min resväska. Tre påsar av kläder fick inte plats. Har jag shoppat mycket i Tokyo mån tro? Jag vet inte vad som hänt med mig här borta. Spenderar pengar som om min pengapåse inte kom från CSN. Konsumerar som om det fanns två uppsättningar av denna jord. Usch.

Påsarna med kläder tänkte jag lämna till en secondhand-affär (så dålig är jag tydligen inte att jag skulle slänga dem). Men väl i affären var det bara tre lyckliga plagg de ville ha. Killen bakom kassan pekade på resten av kläderna och sa ”No. Damaged”.

Så inte nog med att jag numera är en vidrig kapitalismkramare och full i ångestladdad dubbelmoral så har jag uppenbarligen också en nästintill värdelös klädstil.

Kanske borde köpa ännu mer kläder?

Att mätta den hungriga mannen

IMG_1424

Pust. Jag blir så trött. En tidningsartikel i Japan Today som kör det gamla goa ”tricket” att förminska män och kvinnor till traditionella stereotyper. Mannens behov beskrivs som två: kvinnor och mat. Han beskrivs som primitiv. Hungrig. Djurisk. Kvinnan beskrivs som subjektets objekt. Hon är källan till mannens tillfredställelse (om hon är snygg OCH har en fin personlighet OCH kan laga honom mat det vill säga). Hennes behov finns det dock inget utrymme för.

 I Japan verkar det vara ovanligt med män som lagar mat i hemmen. Även kvinnor som jobbar heltid går upp tidigare på morgonen för att laga matlådor till familjen. I lunchrummet under min praktik har jag många gånger blivit bemött av en förvånad reaktion när jag berättat att det ibland är min pojkvän som lagat min matlåda eller att vi lagat maten tillsammans. ”That is so sweet of him, cooking for you.” Det är ”so sweet” för det förväntas inte av honom. Det är ju kvinnans uppgift, att mätta den hungriga mannen.